ahhh... ännu en vecka med en veckas besvär och annat kul.

Det är Måndag eftermiddag och V ligger och sover i hallen i sin vagn. A har precis kommit hem från dagis och leker med min stol när jag sitter och skriver det här... "mamma, mamma, mamma..." Och inte var det lätt att hämta henne på dagis heller... Hon vill ju inte gå hem när man kommer och hämtar henne. Inga av hennes kompisar går ju hem och nu är det en desarmerad  styrka i kompisgruppen då en av hennes bästa kompisar slutade i fredags, men det verkar ju gå bra i alla fall. I dag var första dagen på länge som hon glatt skuttade ut på gården och lekte tillsammans med sina kompisar och vinkade hej då till mig på en gång. (Ä så skönt det är när hon gör det, det rister i hjärtat när hon gråter när man går). MEn som sagt nu är vi hemma hela gänget och väntar på att pappa ska komma hem. Jag ska betala räkningar när jag är klar här och när J kommer hem då ska jag sätta mig med mitt lilla projekt och fortsätt med det. Behöver ju vara helt ensam för att det ska gå att genomföra. 

Funderar många gånger på vad det ska bli av min lilla familj. Vad som kommer att hända i framtiden och hur det kommer att se ut när barnen blir större... säkert sådant som alla föräldrar tänker någon gång i sitt liv, och då tänker jag på vad mina föräldrar tänkte när jag var 2 år om mig. Det skulle vara kul att veta vad de hade för drömmar och tankar om hur livet skulle bli för mig. Undrar om de såg att jag skulle ha 2 barn när jag skulle fylla 30? Undrar om de kände på sig vad deras dotter skulle jobba med eller om de var helt ute och cyklade? Ja det finns massa frågor som skulle vara kul att få svar på.. men undrar om man någonsin kommer att komma ihåg att ställa det där frågorna någon gång. Ja undrar om svaren kommer en dag när man börjar bli gammal.

Hmmm... jag har nog inlett min 30 års kris. Jag ska fylla 30 i September. Jag- trettio år, kan ni fatta... jag vill inte, eller det kanske jag vill. Ja , utvecklingen går framåt och jag kommer inte att bli yngre. Därför har jag kommit till en så kallad 30-års kris. Jag vill genomföra så mycket med mitt liv och nu har jag i alla fall tagit ett steg i rätt riktning. MEn vägen är lång och det är många hinder som ska klivas över. Nu ska jag i alla fall vara mamma en stund... Typ resten av livet..*ha ha ha*

Kramar i massor till alla som vill ha och som förtjänar det och som behöver det... Men nu ska jag fortsätta med resten av mitt liv.