En gammal fundering väcks till liv

Ja så är det. Satt och läste min väns blogg och hon skrev så vackert om min underbara häst jag hade för ett par år sedan. Han var en vacker fullblods arab och härstammade från polen på både mammans och pappans sida. Blue Fadbor hette han på pappret men vem orkar skrika det över hela hagen när han inte vill komma in. Inte jag i alla fall och inte heller någon tidigare ägare heller tydligen. Han hade fått smeknamnet Fabian och det fick han heta även hos mig. Hade honom i fem år och sen kom min lilla A och jag insåg att han behövde mer tid än vad jag kunde ge honom så jag sålde honom och nu har han det så bra att det inte går att beskriva. Kanske ska ringa hans nya ägare och kolla hur allt går. Man är ju lite nyfiken men det gör så ont i hjärtat när jag tänker på honom. Han var verkligen underbar. Här är den bild jag har gjort en tatuering av på min arm.Jag kan minnas många fina stunder med min vän men när jag läste min kompis blogg så insåg jag att jag gjorde rätt att sälja honom. Man var tvungen att vara så lugn med honom hela tiden. Det gick liksom inte att stressa runt honom alls. Så nu med två barn hade jag aldrig haft den tid han behövde. Men detta har alltså väckt en ide som jag har haft tillsammans med min kompis som skrev om min häst. Henne kallar vi för L. L och jag hade en ide om att vi ska köpa en häst tillsammans en vacker dag. Vi skulle vara det ultimata paret att dela på en häst för vi gillar lite samma egenskaper i en häst och vi har lite olika intressen när det gäller ridning vilket skulle innebära att hästen skulle få varierad träning och jag och L skulle inte behöva åka ut till stallet varje dag utan man skulle kunna ha en medryttare också och då skulle hela veckan vara täckt och så skulle man bara vara i stallet tre dagar i vecka i snitt och då skulle man ju få mycket mera tid över till familjen och så och ändå få njuta av att vara i stallet och träna och kanske tävla lite om man kände för det...